Kolla!

Jag och min kära vän Ester har en outfitblogg där vi presenterar två väldigt skilda klädstilar. Vi har inte riktigt fått fason på bloggen ännu, vi ska fixa header och sånt där, men kolla in den ändå! Här!
Puss!

Förklaring och tack.

Ursäkta om det mest är dystra texter. Men det är för att jag är ganska dyster nu och hur mycket jag än försöker så blir det bara sånt. Jag måste få skriva av mig mina känslor. Mitt mål är ju att inte vara så personlig på den här bloggen men tänkte bara förklara det, jag är ingen dålig författare egentligen som inte kan variera mina texter i vanliga fall, utan bara nere just nu och då känns det ju mest äkta att ta vara på de känslorna.

Dessutom måste jag säga. De mejlen och små kommentarerna jag får. Alltså.
Förstår inte hur ni kan tycka om det jag skriver, men jag blir så himla glad.
Det gör så jag vågar hoppas. Jag är alltid väldigt osäker när det handlar om saker jag gör inom konstområden.
Vet aldrig om det jag gör är bra eller dåligt och sådär.
Men känns alltid som jag har en liten hejarklack som finns där innanför datorskärmen, och då spelar det ingen roll om allt går åt helvete i vardagen och livet utanför.
För "konsten" är ändå viktigast och om det finns folk som gillar det så känner jag mig ändå alltid odödlig för en liten  stund. Ostoppbar.

/Hannah M


Vi avlivade något idag. Du och jag. Och det gör ont.

Jag
Kanske lyckas
Älska mig själv

I dig flyter
Strömmar, kanaler av något
Som jag verkligen inte kan förstå

Jag går förbi dig diskret på stan
Det är din dag idag

När kärlek, det ordet borde vara ett skällsord, försvinner
Lämnar mitt hjärta (det kommer den aldrig göra)
Dom säger att tiden får en att glömma

Jag kanske kan glömma för en stund
På vägen dit 
Fram till den dagen jag hittar dig igen
(Om jag bara fick se dig igen)

Kanske bara i en dröm
Jag skulle alltid finnas i dina drömmar
Jag lovade
Dröm om mig

Jag

Hejdå



En sak jag skrev när jag var väldigt mycket yngre /Hannah

Det kan göra ont i ens bröstkorg.
Av en massa orsaker.

Men man får inte glömma.
Att det finns dom som
Inte ens hinner känna efter
Att de har ont i bröstet
Av en massa orsaker.

Ett grått ingenting.

Tänker du bara stå där och inte göra något? Hallå varför svarar du inte?
Sliter tag i din tröja, snälla gör något, jag orkar inte mer!
Du sliter tag i mig och ruskar om mig och dina ögon är mörka så jävla mörka och jag spottar dig i ansiktet och du skriker vadfan gör du jävla hora och jag säger att varför kan vi inte bara ha en jävla vanlig diskussion och du säger att det är för att jag har fel men det är du som har fel fel fel.
Skriker att du kan dra åt helvete, och du skriker tillbaka att det tänker du fan göra. Du vänder dig om och går, men vänta, vart ska du, jag drar hem säger du jag pallar inte mer säger du fast nej du skriker och paniken bara växer snälla stanna tårarna rinner över och jag springer ifatt och andningen stannar i halsen och gå inte då din jävla idiot jag hatar dig mest i hela jävla världen jag hatar dig verkligen som fan jag hatar dig hör du det stick då lämna mig gör det då så ska vi se hur kul det blir din fucking idiot du kommer aldrig träffa en tjej som mig!
Du vänder dig om och går sakta tillbaka och jag ser att du gråter och vadfan vill du nu då säger jag och du skriker att jag fan är störd i huvudet och ja det är du också svarar jag varför kommer du tillbaka för då om jag är så störd jag vet inte jag vet inte jag vet inte! Jag kysser dig och du knuffar bort mig och jag börjar gråta igen och klänger mig fast och ber på mina knän snälla lämna mig inte då jag vet ju att vi passar bäst ihop i hela världen ja men varför är vi inte sams då frågar du frustrerat och jag vet inte säger jag vi kanske är för lika vi är fan samma person snälla sluta nu jag orkar inte mer.

Jag står där och bara tittar på henne. Hon skriker åt mig men jag gör ingenting, jag hör ingenting.
Hon sliter tag i min tröja naglarna går igenom tyget in i mitt skinn och jag tappar balansen och jag tar tag i henne för att stödja mig men det blir för hårt och istället mitt i all ilska ruskar jag om henne hårt hårt hårt för jag hatar henne just nu jag vet att hon hatar mig också jag hatar henne och hon spottar mig i ansiktet. Jag skriker att hon är en jävla hora vadfan håller hon på med och hon skriker en massa skit om att vi inte kan ta diskussioner och man kan ju fråga sig varför för att hon alltid har fel kanske och aldrig ger sig. Hon är alldeles röd i ansiktet och skriker tills hon inte får mer luft att jag ska dra åt helvete och jag bestämmer mig för att göra det så jag börjar gåspringa iväg från henne, vill aldrig mer se henne hon har förstört mitt liv med sin äckliga kärlek men hon springer efter hon skriker att vart ska jag men sen stannar hon och skriker att jag aldrig kommer få nån bättre nähä tänker jag men jag kanske kan träffa nån som inte spottar mig i ansiktet men sen vänder jag mekaniskt om jag kan inte vara utan henne och vadfan vill du nu då säger hon och jag säger att jag inte vet och hon försöker kyssa mig men jag vill inte för hennes läppar bränns och fan vad jag hatar det här. Jag hör inte vad hon säger. Sjunker bara ihop, utmattad till ett grått ingenting.

Hemma.

Nu är jag hemma. Är så trött så jag lär väl ligga däckad i flera dagar framöver. Men ska försöka återhämta mig så snabbt jag kan och langa lite noveller då. Ska sätta samman alla till en bok vid årets slut förressten, och försöka få den publicerad av något bokförlag, det är mitt projektarbete i skolan! Ska bli sjukt kul. Puss!

Tips!

Här är lite tips om skrivande och sånt. 

Alla människor kan skriva, förutsatt, att man har lärt sig skriva förstås.
Men de flesta människor i Sverige har ju turen att faktiskt få lära sig det, så då har man ju kommit en väldigt bra bit på vägen. Och det jag själv har varit med om och märker att många själva tänker, är att om man aldrig har skrivit texter så kan man inte. Eller så kan man inte stå för vad man skriver, man är rädd för att folk ska tycka att det är fult eller töntigt. Och ja, folk kommer tycka att det är fult och töntigt. För ingen människa kan utöva konst som behagar alla. Men saker man kan tänka på är:

 - Lär dig lätta trick som förskönar läsupplevelsen, exempelvis liknelser, allitration och bilder.
Men använd dom inte för mycket heller!

- Våga testa nytt. Hur ska du veta att du inte kan skriva poesi om du aldrig provat? Skriv i alla genrer tills du hittar den som gör att hela du bubblar av kreativitet.

- Läs! Läsa böcker och andras texter är i princip källan till allt mitt skrivande, jag har en liten fröken längst bak i huvudet som antecknar allt jag läser som är viktigt, till exempel om jag läser en mening som var välskriven eller en väldigt bra liknelse, då försöker jag minnas det så jag själv kan använda mig av det. Man kan ju också anteckna själv istället för att låta en liten fröken göra det.

- Var inte rädd för att stava fel! Visst, om du ska skicka in till ett bokförlag, då vill man ju kanske inte ha en massa stavfel, men annars ska man inte stirra sönder sig efter stavfel, tycker jag. Det tar för mycket av ens kreativa energi. Om man verkligen vill ha det rättstavat så är det bättre att köra igenom texten på Word än att noja över vad man kan hitta med blotta ögat.

- Var inte rädd för att skapa egna regler. Skrivregler är bra att hålla sig till, dels för att man som författare kanske gärna vill ha ett korrekt språk, men också för att det oftast är gamla regler som verkligen får läsaren att behagas av texten. Men, vissa av de här reglerna är verkligen dammiga och alldels för gamla, när du ser en sån, utrota den bara. Efter ett tag av skrivande kommer du själv känna vilka regler du vill följa och inte.
Bara för att något anses vara "rätt" betyder det inte att det är bra.

Det var det mesta jag kunde komma på. Hoppas det hjälper lite, även om det mesta säkert redan var uppenbart, haha. Puss! Ses om en vecka!

RSS 2.0