Noveller och skit.

Vi väntade aldrig på henne. Vi pratade aldrig med henne om det inte var absolut nödvändigt. När vi berömde varandra för våra snygga klädval i skolan tittade vi aldrig ens på hennes kläder (vi låtsades att vi inte gjorde det, men när vi var själva så diskuterade vi självklart hur fan hon ens kuuuunde ha den där kjolen till STÖVLAR?), vi pratade alltid högt och stolt om våra coola fester vi hade gått på för alla som ville lyssna, och hon var aldrig bjuden, vi jämförde olika killar vi legat med och vi visste att hon var oskuld vilket gjorde att vi sa saker som "men alla kan väl sätta på en kondom med munnen liksom, man imponerar inte direkt på en kille om man tror att det är sexigt eller nytänkande" som om vi var världens sexexperter, vi planerade in olika visiter på sushiställen eller libanesen utan att fråga henne vilket resulterade i att hon inte med sig pengar till skolan "Oj du har ju inga pengar med dig vad dumt att vi glömde säga till! Men du kan ju få låna...fast jag kan nog bara låna ut typ tio spänn, är det säkert att du kan stanna? Du kan ju äta med Melissa och dom, tror det var någon korvgryta".
Hela tiden på gymnasiet var så. Hon tillhörde ju såklart vårt gäng, inget snack om saken, men vi ville för den delen inte ha henne där. Men hon lämnade oss inte, och hade en gång i tiden varit en del av kärnan i allt snack om skinnstövlar och sexiga underkläder. Efter ett lov så hade kommit tillbaka, förändrad. Hon hade varit mer reserverad. Tyst. På något sätt hade hon förändrats och vi ville inte höra på. Vi ville leva det livet vi levde och  ville absolut inte höra talas om jobbiga saker. Vi ville inte ha henne där, hon var som en mörk smutsig fläck som bara störde.
Man sa inte bara till någon att "Nej nu får du börja vara med töntarna, prettotjejerna som lyssnar på indie eller feministSara." Nä. Man körde vår metod istället, visst kunde hon få vara med, men vadfan, vi orkade ju inte höra på hennes jävla gnäll? Så det var bättre att hon fattade att hon skulle hålla käften. Självklart var det det allra schysstaste alternativet, fastslog vi. Absolut.

Att vi sedan, ett år efter studenten, hörde talas om att hon hamnat på psyket medan vi blev Stureplansikoner med en touch av smarthet eftersom flera av oss drev viktiga frågor inom politiken eller spelade i band,
det var inte vårt fel.
Och ärligt talat, jag vet att en tjej inte hamnar på psyket för att hon inte fick vara med och snacka om sexställningar på tio-rasten.

Men ibland när jag ska somna, så kan jag inte undgå att undra, om det kanske aldrig hade gått så långt om hon någonsin hade fått prata om hur hon mådde.