Vaniljglass.

Han sitter med en skål från Rörstrand i knäet, den är fylld med vaniljglass som har smält en aning i solljuset från de höga fönstren. Sked glömde han hämta. Så han äter glassen med händerna, och slickar omsorgsfullt varje yta av handen samtidigt som han ser på mig med sina nattsvarta.
Sen drar han ner mig så att jag ligger med huvudet i hans knä och låter mig slicka glass från hans fingrar samtidigt som vi skrattar så att det krampar i våra magar. Jag tror inte att det här är ett särskilt normalt beteende.
Efteråt är vi alldeles klibbiga och jag har glass i håret. Men det struntar vi i, tillslut hamnar vi på den persiska mattan som en blöt sammansvärjd pöl.

Det är bara sån han är.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0