Död.
Man kan dö av sorg. Det är sånt som man låtsas är sagopåhitt.
Men man kan verkligen det.
Slipper helst, men vi får väl se hur det går med det.
Exempelvis blir mitt hjärta helt jävla trasigt
När jag tänker på att (nej) dom där spruckna läpparna
Kanske jag inte får röra längre
Eller när jag förstår att domdär orden
Dom ska inte vara till mig, kanske till någon annan
Då vill jag fan bara dö och fortsätta dö i all evighet
Men precis som Hamlet så är jag nog för feg
Varje gång man reser sig från ett nederlag eller en kärlekssorg är man starkare.
Att ta sitt liv av kärlek till någon som inte vill ha en är närmast patetiskt, men framförallt vansinnigt, vansinnigt elakt mot sina närmaste.
Modigt är att tillåta sig själv att grotta ned sig i gråt och smärta, känna sorg ända ned i själens innersta rum.
Därifrån reser man sig sedan en erfarenhet rikare och förhoppningsvis har man fått insikten att det inte var meningen att det skulle bli ni.
Den var fin min kära<3
vackert
