Liv.
Sara vaknade upp av att klockan pep halv sex. Hon sträckte på sig, under täcket var det så varmt och mysigt. Vanligtvis brukade hon slippa ställa klockan och kunna sova ut tills barnet började skrika, men nu skulle de till vårdscentralen på rutinundersökning.
Hon stålsatte sig för kylan som skulle komma att gripa den sömnvarma tonårskroppen när hon reste sig ur sängen. Kallt. Hon huttrade till och kände hur håret reste sig på armarna.
Hon gick fram till den rosamålade spjälsängen. Fem månader gamla Millis hade inte skrikit någonting än, men hon plirade med sina blå ögon på sin mamma i mörkret. Sara lyfte upp henne och gick tillbaka till sängen för att morgongosa lite.
En stund senare gick hon ut till köket med sitt fem månader gamla barn. Hon satte ner Millis i barnstolen och började göra iordning frukost. Hon tittade ut genom fönstret. Det var mörkt fortfarande. Men det gjorde inte så stor skillnad vilken tid på dygnet det var just då, det var alltid mörkt ute.
När de båda ätit så började hon klä på båda två. Millis fick en blåvitrandig overall i ett mjukt, skönt material. Själv satte hon på sig ett rosa mysdress, de skulle ändå bara till vårdscentralen. Det långa, blonda håret satte hon upp i en knut mitt på huvudet, att sminka sig var överkurs såhär tidigt på morgonen. När hon stod framför spegeln och försökte få pli på sitt långa, tjocka svall så stannade hon plötsligt till.
Hon såg på sig själv. Det var så länge sedan hon verkligen tittade på riktigt i spegeln.
Hon stirrade in i ett par gröna ögon.
Hennes kropp var lång, blek och reslig, det var nog inte många som trodde att hon bara var sexton år egentligen.
Och tur var väl det, att gå runt som tonåring med sitt egna barn är inte alltid det lättaste.
Folk blir så arga för sådant som är ovanligt. Människor verkar alltid bli arga när unga människor tar större kliv än vad tonåringar brukar göra, så är det, tänkte Sara.
Hon fick plötsligt en impuls att se hela sin kropp, och drog av sig alla kläder igen.
Nu stod hon framför sig själv, helt naken.
Hon hade långa ben och smala, små händer, breda höfter.
Brösten var ganska stora nu när hon ammade, annars var de inte mycket att hurra för över huvudtaget.
Hennes kropp kändes så mycket äldre när hon tänkte på att hon, fram till för bara fem månader sedan, burit på sin älskade unge i hennes egna kropp.
Ibland kunde hon fortfarande tro att hon levde sitt gamla liv när hon vaknade upp, och sedan, som om någon givit henne en iskall örfil, så mindes hon:
Lukas fanns inte kvar för henne längre. Fina, fina, lojale Lukas, som hon fortfarande var så kär i, han fanns inte där. Han hade helt vänt sig bort från henne och raderat bort allt som kunde påminna honom om att han faktiskt hade satt ett barn till världen tillsammans med den enda tjejen han någonsin älskat.
Hon förstod bara inte hur han kunde leva på som vanligt, inte för att han hade nobbat sin flickvän som han värderat högst av allt, utan för att han visste att han hade stängt av all som helst kontakt med ett fösvarslöst litet knyte som aldrig gjort honom någonting, mer än att vilja leva.
Jättebra skrivet! Och vilken fantasi du måste ha som orkar skriva en novell om dagen! Någon sånt skull jag också vilja göra, men just nu nöjer jag mig med kampen om att få ur mig en bok. Går en skrivarlinje och skriver mycket om dagarna, och din blogg är verkligen inspirerande :)
älskar din blogg, du ger en verkligen något att se fram emot varje dag. skriver även själv, och det är väldigt kul att läsa andras texter också.
Linda: Tack! Haha, ja kanske det, men jag tror inte att jag har bättre fantasi än någon annan egentligen. Men man måste se efter ordentligt så hittar man den nog. Åh vad roligt! Det vill jag också göra någon gång! Känns ju inte helt fel att kunna inspirera. puss!
Julia: Nej vad fint sagt, tack! Om du inte redan har gjort det, visa folk vad du skriver. Då har man mycket roligare och man får kritik som gör att man blir duktigare! puss
Underbara noveller! Jag har alltid älskat att skriva, ändå har jag skrivit alldeles för få noveller. Fick inspiration av dig så skrev en nyss.
Det enda pyttelilla jag har att peka på här är följande citat:
"... när hon tänkte på att hon, fram till för bara fem månader sedan, burit på sin älskade unge i hennes egna kropp."
För mig låter det fel, det är väl snarare så att hon fram till för fem månader sedan INTE burit sin unge? Eller är jag ute och cyklar?
K:Åh tack så jättejättemycket! Känns fint att inpsirera. Och tokigt att jag skulle kunna göra det.
Skönt att du påpekade det! Såhär är det; jag trodde att jag hade skrivit i början, att barnet var 5 månader gammalt. Och om flickan föddes för fem månader sedan så hade ju huvudpersonen fram tills för fem månader sedan haft barnet i sin mage. Lite kårngligt kanske. Men ska ändra det nu. Tack och en puss!
