Noveller och skit.

Jag steg in på jobbet iförd min avklippta manchesterkjol, och jag hade matchat med ett par klackskor jag hittade i skohyllan, taxklack. Det var ju inte vidare modernt med låga klackskor men jag kände, att hellre låga klackar än inget alls! På något sätt ville jag ändå få lite uppmärksamhet från Daniel nu trots allt, jag tror att drömmen låg kvar i min hjärna som dimma och ekade om hans hand under min kjol. Ni vet, hur man kan leva kvar lite i drömmar under en hel dag sådär. När jag stod vid kaffeautomaten och väntade på min kaffe gick han förbi mig. Han gick förbi mig. Han sa inte ens hej, det brukar han åtminstone göra.
Jag vände mig om och såg hans ryggtavla nochalant glida iväg i korridoren. Vart kunde han vara påväg, tänkte jag, det ser ut som han går mot Andersens rum, han går...han går in i konferensrummet! Helvetesjävlarskitdetär måndagsmötevadskajagtamigtill och fanhanharjurättsnyggrumpaegentligen! Exakt allt detta tänkte jag på en och  samma gång. Jag, som aldrig tittar på folks rumpor, det känns liksom för personligt. Alldeles för intimt, jag skulle inte vilja att någon kollade in min rumpa utan att jag visste om det. Jag menar, när jag hade den där kjolen så ville ju ändå säga att det är okej, titta på min rumpa hur mycket du vill. Men annars, nej usch!
Men nu sprang jag det fortaste jag kunde för att hinna till konferensrummet innan Daniel stängde dörren, kom jag sent så skulle jag vara död!

Jag hann till mötet. Efteråt trippade jag ut på mina små klackar som ändå var vingliga och efter mig kom Susanna. Med sin oklanderliga svarta kavaj. Den enda som bär åttiotalsburr och verkligen passar i det.  
"Det är lustigt vad uppklädd du är då" Slängde hon ur sig.
"Jaså"
"Men en manchesterkjol...hur tänkte du?" Hon skrattade menande.
"Vetintejaghittadedenigarderobenbara" Slängde jag ur mig, lite för snabbt. Jag har aldrig kunnat ljuga särskilt bra.
"Jaså" Det syntes att hon inte trodde mig.

Jag gick och åt lunch med Susanna och Senioren Sally. Hon har jobbat på vårat jobb enda sedan det startade, alltså i 40 år. Hon kan allt om allting, hon är alltid uttråkad och kräver ständigt löneförhöjning. Hon är rynkig. Och hon röker. Rökare är det äckligaste jag vet.
Om någon, exempelvis du kära läsare, skulle fråga mig varför jag i hela friden åt lunch med dessa människor när jag beskrivit de båda som ganska jobbiga och kanske tillochmed motbjudande, så blir mitt svar; jag har inget bra svar på den frågan. Eller om jag är ärlig; jag är en svag och klen person som inte kan säga nej när jag erbjuds annat sällskap än i form av min katt som jag har hemma.
"Så...tjejen, du har skaffat dig en ny stil här på jobbet eller?" Frågade SS (Senioren Sally) hånfullt.
Jag visste än en gång inte vad jag skulle svara på dessa konstiga påståenden. Jag kunde ju liksom bara inte säga nejmen jag drömde en sexdröm om Daniel och helt plötsligt kände jag mig sexig.
"Jag drömde en sexdröm om Daniel Efvengren och helt plötsligt kände jag mig sexig" Slank det ur mig. Ändå.
Tystnaden var förödande.

Lite senare på jobbet öppnade Daniel dörren till mitt kontor, stack in huvudet och sa:
"Snygg kjol, du får gärna ha sex med mig påriktigt istället" Och gapskrattade.

Jag gick hem och grät. Sedan bar jag aldrig mer kjol.
(Men jag och Daniel hade verkligen sex på hans skrivbord en gång. Fast flera år senare. Den sagan tar vi en annan gång.)