Noveller och skit.

Sandra styrde sina steg mot bordet där de satt. Hälsade glatt och kramade alla tre, hon tog av sig jackan och satte sig ner. Stämningen var lite spänd. Mira var den första att säga något.
"Så...berätta då! Hur var det då? Fick du ett bra ligg med Sebastian?" Undrade hon spydigt.
"Vad menar du?" Frågade Sandra, hon visste precis vad Mira menade men hon ville helst glida undan från frågan lite.
"Du vet vad hon menar, du har legat med den snyggaste killen i hela trean?" Frågade Vanessa. Hennes vänner lät så anklagande. Lina stirrade mest ner i sin kopp. Hennes välvårdade ögonbryn hade en bekymrad rynka emellan sig.
Hon visste att det skulle bli såhär. Bara för att de var avundsjuka och också hade haft ögonen på honom skulle de bli sura, och försöka hitta nån anledning till att det hon gjort var fel.
Det dom inte visste var att det var lite mer speciellt mellan henne och honom. Det hade inte varit en vanligt ligg.
Men det kunde hon inte säga, de skulle börja snacka runt om att hon var kär i honom.
"Jaså du menar det. Det var inget speciellt.." Avfärdade hon frågan.
Mira tittade skeptiskt på henne. Hennes klänning från Carin Wester gick i ett svart, skirt material och håret var mörkt, glansigt och välkammat. Sandra hade aldrig haft råd med klänningar från Carin Wester. Det hade resten av tjejgänget.
Det var bara en av alla skillnader mellan henne och dom andra tjejerna. I hennes stora familj var det inte så viktigt med kläder och lyx, men ibland var det lite tråkigt att ständigt få höra kommentarer som "fast du nästan bara handlar second hand så har du rätt fin stil".
"Jaha. Men jag förstår inte. Jag sa ju till dig i fredags att jag var ganska inne på den killen?" Nu fräste nästan Mira.
"Men gud ta det lugnt! Du hade ju inte direkt paxat honom eller hur?"
Nu glodde alla tre tjejer storögt på henne.
"Ursäkta? Shit vilken attityd du hade idag då..." Mumlade Mira.
"Jamen alltså vadå är du typ intresserad av honom eller? För du känner ju inte ens honom liksom, och Mira har ju typ känt han i ett halvår och hon sa ju att hon var intresserad eller hur?" Det var första gången Lina yttrade sig.
Sandra kände det som att rummet krympte runt henne. Vad skulle hon säga? Sanningen? Att hon kanske var kär i honom? Det vore vansinne, alla skulle tro att hon hade mist förståndet. För hon kände honom ju egentligen inte.
Det var bara det att det kändes som att de hade känt varandra hur länge som helst.
Hans ansiktsutryck kändes så bekanta.
"Mira får göra precis vad hon vill" Svarade hon bara och tittade suckande ner i bordet.