Noveller och skit.

"Men herregud, titta på det här! Kom och titta vad dom visar på nyheterna!"
"Mm, du, jag läser faktiskt tidningen!"
Olivia satt vid köksbordet och läste sin DN medan hon väntade på att kaffet skulle svalna. Hon var absolut ingen morgonmänniska och var alltid lika sur så här tidigt på morgonen. Och aptiten var helt obefintlig.
Johan däremot var lika pigg som vanligt, han hade redan duschat, klätt sig och satt nu i soffan och åt mackor med stor aptit. Lite tonårsaktigt för sin ålder tyckte Olivia, men han tittade ju iallafall på nyheterna.
Hon smuttade på kaffet och kände hur hon sakta började landa i verkligheten, det var kallt i köket och hon svepte morgonrocken tätare omkring sig.

"Olivia, jag går nu. Vi möts vid svampen runt sju då?"
Johan ropade lite sjungande från ytterdörren.
Hon svarade, hörbart irriterad:
"Jadå, vi har ju redan sagt det. Ses sen, pusspuss!"
Hon hörde hur Johan stängde dörren, själv stod hon och sminkade sig, stressad som vanligt.
Dagen till ära, det var ju fredag, hade hon på sig en draperad svart, tight klänning, utsläppt hår och dramatiskt röda läppar. På hennes jobb fick man se ut lite som man ville, och eftersom de skulle direkt till invigningen efter jobbet, så tänkte hon att hon kunde vara fixad redan från start.
Men hon packade med några ögonskuggor och mascara så att hon kunde lägga en liten sotning precis innan hon skulle till tillställningen.
Hon såg på sig själv i spegeln. Hon var faktiskt inte alls missnöjd med sin uppenbarelse, halmblondt vågigt hår, plutiga läppar och svarvad midja. Det enda tråkiga var att hon var kortare än medel, men med konsten att gå bra i klackar så var det inget stort problem för Olivia. Hon gjorde sig redo för att gå till jobbet.

Hon kände sig otroligt agressiv under dagen som förflöt.
En slags kokande känsla som verkligen inte gick att skaka av sig.

När det var dags att möta Johan vid svampen så var han såklart sen.
Det var en klar, solig men frostig dag.
Hon stod där och huttrade i sin tunna fuskpäls och hoppades att hon inte skulle möta någon hon kände.
Hon gillade inte ens de här trakterna, men eftersom de bådas kontor låg i närheten så blev det en självklar mötesplats, där de handlade, åt lunch och mötte upp vänner för en after-work.
Hon kollade på klockan och kände hur rastlösheten steg, varför skulle han alltid vara så sen?
"Olivia! Tjatja!" Hon tittade upp.
Fredrik Sten. Ung, fräsch stureplanskille med alldeles för mycket självförtroende för sitt eget bästa.
"Hej!" Hon hälsade hurtigt. Hon visste att han var märkbart intresserad av henne, men han var alldeles för ung och hängde på tonårsställen som Laroy och Olvia tyckte bara att han var allmänt irriterande.
Han stod och trampade på stället, hade solglasögon (trots att det var vinter) och en töntig öronlappsmössa som han säkert tyckte var jättehipp och ganska indie.
Olivia kunde läsa honom som en öppen bok, stackars lilla bebiskräk.
"Ah, är det bra med dig då bruden? Själv ska jag precis hem och duscha och sen vidare till invigningen av Saphiren, ska du dit eller?"
"Aaa jag ska dit, med min kille. Nä, men titta, där är han ju! Trevligt att träffa dig, Fredrik, men måste fram till Johan nu. Ses kanske sen då!"
Hon kilade snabbt iväg och kände hans blickar i ryggen.
Hur kunde en människa vara så självupptagen men samtidigt så efterhängsen?

Johan tog henne under armen och de gick iväg. Hon kände egentligen ett ganska stort obehag över att han rörde henne, men det fick vara. Det såg säkert bra ut, och Fredrik Sten stod säkert och glodde efter dom. Stackars lilla pojke.