Nya bröst plus lite till (3)

Nästa morgon när jag vaknade, en lördag, slog jag upp ögonen helt klarvaken klockan åtta på morgonen.
Jag som vanligtvis gärna drar mig enda till klockan tolv-ett när jag är ledig.
Morgonsolen dränkte mitt sovrum i guld, strålarna lös genom mitt minimala fönster som tillhörde den grå betongbyggnad där jag hade byggt mitt bo jag kallade hem. Det var en mycket liten lägenhet med de mest häpnadsväckande lösningar och funktioner för att få plats med allt. Jag hyrde i andrahand så jag fick inte måla om, därav de deprimerande grådaskiga väggarna.
Hallen var så liten att jag inte fick plats med en skohylla, skorna hade jag i min tvättmaskin som var trasig, att springa till tvättstugan på söndagarna var inte nådigt. Mina kläder låg utspridda över hela soffan och vardagsrumsbordet när jag nyss tvättat, de fick inte plats i garderoben.

Jag reste mig för att gå till kokvrån och göra lite frukost. Det var något som kändes annorlunda, men jag kunde inte minnas vad. Jag stod med mina nyvakna barfotafötter mot det kalla köksgolvet och försökte komma på vad det var.
Det var någon känsla jag hade, något höll på att förändras.
Sedan mindes jag; min nya läkarvän. Vi skulle ses idag, det var dags för Dag två.
Det pirrade till lite i magen, vad ville han mig egentligen?
Han hade fått mitt nummer kvällen innan, han hade sagt att han skulle ringa.

Jag började rosta bröd och sätta på kaffe.
Precis då ringde telefonen, jag hoppade till.
"Hallå" Svarade jag.
"Hej Mira, det är jag."
En varm röst nådde enda ner i maggropen, ja det var han.
Han fortsatte:
"Är du redo för dag två?"
"Ja, men jag kan fortfarande inte förstå varför du gör det här!" Skrattade jag.
"Inte jag heller riktigt. Kanske försöker jag lätta mitt samvete för alla tjejer jag vilkorslöst opererat lika känslolöst som om jag rörde ihop en fräsch sallad. Men du är inte alla tjejer dock, du är ju du. Fast något säger mig att jag fick den här knäppen av en helt annan anledning."
"Eh...Jaha. Haha. Vad händer idag då?"
"Jag vill att du kommer hem till mig igen"
Han lät bestämd.

Så jag begav mig ännu en gång. Till min tilltänkte kirurg men så kanske var något helt annat.
När jag kom dit hade han en lättare linneskjorta och jeans, det var soligt utomhus. Det kändes tråkigt att stiga in i en mörk lägenhet då.
Men han verkade ha läst mina tankar, för han föreslog att vi skulle sola på hans balkong.
Jag kunde fortfarande inte förstå att jag av alla människor ingick i den här störda situationen, nu skulle jag inte bara äta middag med en främmande 40-årig kirurg, jag skulle även sola på hans balkong.

Vi satt ute i den starka vårsolen, jag åt vindruvor och han rökte cigaretter.
Han frågade mig om hur jag var som tonåring, vad jag hade haft för framtidsdrömmar och hårfärger.
Jag frågade honom varför han bodde själv, vilket hans första jobb var och vem hans första kärlek var.
Så fortsatte det, vi höll helt klart på att lära känna varandra redan.
Jag kunde fortfarande inte förstå meningen med detta, men jag kände mig lycklig för jag höll på att hitta en ny vän, antagligen. När jag skulle gå hem gav han mig en lapp som jag skulle läsa när jag kom hem.

"Kom till Skogsdammen imorgon vid tio.
Du behöver inte äta någon frukost, jag fixar.
Nu när vi hunnit skrapa på varandras ytor,
hoppas jag att vi kan ta det här lilla projektet lite längre.
Du tror fortfarande att jag är en snuskgubbe.
Det kanske stämmer till viss mån (tex. att jag ser dig som mycket attraherande)
men det är inte därför jag har dragit in dig i detta,
det har jag ju redan förklarat.
Lösningen är så mycket simplare än du tror.
Mvh Göran"

Kommentarer
Postat av: Ella

Väntar spänt på fortsättningen haha :) <3

2010-04-27 @ 09:40:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0