Otrogen.

Sara satt på bänken i solen. Hon var trött och bakis, kanske var det inte jättesmart att sätta sig i solen med tanke på vattenbristen, men nu orkade hon inte gå en meter längre. Skinnväskan blev varm när solstrålarna låg på den, hon grävde i den och hittade sina stora, svarta solglasögon.
Hon tänkte på natten som varit.
Otrogen.
Var det såhär det kändes när man varit otrogen?
Hon trodde att hon skulle känna sig som en annan människa.
Hemskt, känslokall och vidrigt äcklad av sig själv.
Istället kände hon lättnad. Oscar verkade tycka om henne på samma sätt som hon tyckte om honom, han hade tagit tag i henne och kysst henne, och sagt de mest otroliga saker.
Men i nästa sekund kom hon att tänka på Edvin. Alltså.
Hon var ju kär i honom också.
Kunde man gilla två samtidigt?
Var det något som fanns i den mänskliga naturen eller var det något vi bara hittade på?
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0