Noveller och skit.

Om det inte vore för honom.

Jag har inte ätit ordentligt, med undantag för några tuggor av något min fru lagat ihop, eller ett äpple, på tre dagar. Min kropp är alldeles skakig och matt, ändå förmår jag mig inte att stoppa något i munnen. Min mage värker och min mun är torr, men vad får jag ut av att sakta mala sönder maten till näringsämnen som ger min kropp bränsle för att fortsätta leva?
När jag inte ser några som helst speciella skäl till att faktiskt behöva leva just nu.

Jag önskar att jag kunde stänga av allt och omsluta mitt medvetande i grov apati, enda tills han ringde. Jag har ett förhållande med en ung man, tio år yngre. Han är alltså arton. Jag är tjugoåtta. Han heter Viktor. Och mitt namn är Daniel, men det finns ett litet problem som har infekterat vårt förhållande en aning...jag har en fru. Hon vet ingenting om mig och Viktor.
Men jag kan inte låta bli. Han har något visst som gör att jag dras till honom som getingar dras till socker. Hans skeva lilla leende. Hans sätt att halta lite, nästan omärkligt medan han går. Hans glansiga, vågiga, alldeles perfekt välskötta hår.

Det började för tre månader sedan, han var vårt postbud. Nu har han fått fast anställning på postkontoret, men jag glömmer aldrig hans uppenbarelse, när han klev ur postbilen och jag skulle precis kliva in i min bil till jobbet.
Åter till det väsentliga. Vi bråkade förfärligt mycket igår, han har betett sig som en idiot och jag sa till honom, jag hör aldrig mer av mig. DU får ringa mig om du vill något, då lovar jag att svara, men jag är trött på att jaga dig, så sa jag. Vi får se om du har stake att ringa den du påstår ska föreställa din pojkvän.

"Hemliga." Svarade han då.

"Va?" Sa jag.

"Hemliga pojkvän." Förtydligade han.

"Jaså, hemliga pojkvän, ja är du desto mindre min pojkvän då, för att det är hemligt?"

"Såklart jag är din pojkvän, men det är fortfarande hemligt för din fru. Du vet att jag inte tycker om det eller hur?"

"Jaha så du tycker att vi ska leva som morm...heter det mormoner? Du vet såna som har förhållanden flera stycken
samtidigt med varandra? Är det så du menar din sjuka jäkel?"

"Du vet vad jag menar. Du ska bryta upp med din fru som du lovade." Sa han sammanbitet.

"Kom nu inte här och begär att jag ska berätta för min fru, det här är världens sämsta sammanhang, du har uppfört dig som en mansgris och sen kommer du och kräver att jag ska göra en hjältemodig insats, NU?"

"Nej okej. Förlåt."

"Det där menade du inte."

"Nej."

Det svekfulla han hade gjort var att när han fyllde arton så ville han gå ut och klubba med sina vänner. Klart han fick göra det. Men han sa inte till mig att de hade valt en gayklubb! På en vanlig klubb är inte chansen så stor att han träffat andra killar som råkar ha samma läggning som honom. Men på en gayklubb! Herre min gud!
Jag och min pojkvän festar nästan ingenting, vi föredrar dyra restauranger istället för att dansa som galningar, men han fyllde ju faktiskt arton så, ja gå ut och klubba du, din barnunge, tänkte jag.
Och sedan hörde han inte av sig på fyra dagar. Man kunde ju bara fantisera om vad som hade hänt om han inte hade gått till sängs med någon annan! Han erkände tillslut att han hade det, men var inte förmögen att diskutera det, sa han. Han är alltså inte ens benägen till att diskutera något när han har svikit mig såhär brutalt? Då sa jag hörrudu ring mig när du har mognat till, gärna imorgon.

Men han har inte ringt.

Jag känner mig så otroligt förnedrad. Okej, om vi ska spela med ärliga kort så kan jag erkänna att vi kanske inte har världens seriösaste förhållande, jag vet inte ens om jag är kär i honom. Men man kommer ändå aldrig förstå hur förnedrad man blir när någon bedrar en, förrän man har varit där själv. Det är helt obegripligt. Hur kommer man ur den här dvalan egentligen? Jag känner mig som den fulaste och fetaste mannen i världshistorien. Och jag känner mig så maktlös, jag kan inte påverka den här situationen på något vis. Jag är sviken av min pojkvän. Lämnad ensam i den här kalla, kalla världen.

Hur man kan göra så mot någon man älskar? Eller visst, han kanske inte älskar mig, men okej, hur kan man göra så mot någon man tycker om? Det borde vara dödsstraff på otrogenhet, helt klart. Jag skulle aldrig någonsin kunna svika någon på det viset, inte om jag ens fick betalt.