Sedan dess bar jag alltid lila ögonskugga.

Det är omöjligt. Bered er på det värsta. Femte gradens cancer och vid en sådan tidig ålder. Gud sover vid ratten när det inträffar situationer som dessa, sa dom. Att ingen förtjänar ett sådant öde.
Jag ville bara att dom skulle hålla käften. Hållkäftenhållkäftenhållkäften.
De visste ingenting. Inget om Gud. Inget om henne. Inget om sjukdomar, om läkekonst.
Cancer är bara ett namn. Hon fanns, hon var verklig, hon sa samma saker som förut och tyckte samma sak, hon var inte cancer. Hennes händer var lika lena som förut och ögonen var fortfarande lika läskigt djupa och svåra att läsa.
Om dessa saker finns kvar, då har inte världen blivit galen. Om världen inte blivit galen, då finns det inget som tar henne ifrån mig, precis! Så tänkte jag. Och varje dag förklarade jag noga för henne om denna tankegång.
Och att hon måste förstå att det är så det ligger till för om hon inte tänker så själv, hur ska hon då bli frisk?
Varje dag bad hon mig att ta av mig mina kläder så att hon fick se ordentligt på min kropp. Hon måste minnas exakt hur jag ser ut så att hon kan tänka på hela mig, när hon prövas för olika hemkheter på sjukhuset, sa hon. Samtidigt som jag knäppte upp mina lätta sommarplagg så förklarade jag utförligt, du är inte cancer. Det är en etikett som läkarna har hittat på för att lättare kunna hålla reda på olika tillstånd som drabbar kroppen. Men det är bara en liten svacka som egentligen inte har mer med dig att göra än en förkylning, hör du på? Självklart lyssnade hon, men de olika drogerna som de proppade i henne gjorde henne så trött att hon ibland inte orkade svara.
"Det är för att jag inte ska ha ont, men det gör lika ont för det." Mumlade hon en gång.
"Det är omöjligt att det gör ont? Med de här tunga grejerna?" Sa jag.
"Det gör inte ont där jag opererades, det gör ont i hjärtat. I hjärtat av att se dig så orolig fast du låtsas vara lugn. Av att du har lila hud under ögonen, du har alltid avskytt lila ögonskugga vet jag, så det är hemskt synd att du tvingas dras med de där mörka ringarna".



Kommentarer
Postat av: Lisa

Åh, borde börja läsa din novellblogg. du skriver ju så bra.



tack så hemskt mycket söta du vad glad jag blir och du borde hoppa in i min blogg oftare ja,hihi.

2010-02-13 @ 03:12:33
URL: http://popflickan.blogg.se/
Postat av: anitha östlund

Du är duktig tjejen!

Väldigt duktig. Det fattas lite kommatecken. Lite luft helt enkelt så allt inte blir så kompakt.

Fortsätt sådär!

2010-02-17 @ 08:47:16
URL: http://novellbloggen-razaha.blogspot.com
Postat av: Hannah M

Anitha: Tack! Vad glad jag blir! Aha, men det är faktiskt valt med flit för att det är en speciell känsla jag eftersträvar, du vet som att det är lite stressigt och någon berättar det här (: <3

2010-02-17 @ 20:23:34
URL: http://novellerochskit.blogg.se/
Postat av: Hannah M

Anitha igen: Men jag är djupt tacksam för all sorts kritik så tack så jättemycket :D <3

2010-02-17 @ 20:24:51
URL: http://novellerochskit.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0