Sån är du.
Jag önskar att jag vore lika bra som du.
Att alltid stå i skuggan av ditt strålande väsen gör bara ont.
I köket sitter jag med telefonen i handen och tittar med tom blick ut genom fönstret.
Jag tänker på dig, jag vill ringa dig.
I mitt huvud spelar jag upp filmer om hur vi går i skolan som samma sort och alla ser oss båda två.
Jag fantiserar om att du ska vilja byta kläder med mig, hur du ringer mig varje kväll och behöver mig minst lika mycket som jag behöver dig.
Hur du avundas mitt spikraka hår och borstar det åt mig. Jag ser framför mig hur du presenterar mig för dina vänner och de undrar om vi är systrar eller bara hemskt lika.
Allas blickar skulle vara fästa även på mig, inte bara vila hänfört över din slanka figur och dina dyra kläder.
Männens hungriga ögon skulle äta sig mätta även på mina bröst, på mina ben. De skulle lyssna uppmärksamt efter även mitt skratt när de går på fester och de skulle skina upp likadant när de slutligen ser mig, precis som de gör för dig.
Ser man in i dina ögon så stirrar man in i en tusen år gammal själ, någon som har varit med om så mycket att den inte kan göra annat än att glänsa och skimmra, det håller undan sorgen och det är nödvändigt i ditt fall. Sån är du.
Fint. Du har en fantasi som jag bara skulle kunna drömma om, tänk att bara kunna hitta på och skriva sådär ur huvudet. Fina texter, formuleringar. Hang on!
Matilda: Tack! Åh. Men det är faktiskt inte så enkelt för mig heller, som det kanske verkar, bara för två månader sedan hade jag så knakig fantasti att jag inte kom på någonting alls att skriva om. Men fantasi är ju färskvara, man måste övaövaöva! Puss!
