Noveller och skit.

Långt ner mot förvirringens svarta rymd, där hennes medvetande vill lägga sig ner och dö. Mellan underklädestyg och hud.
Orkar inte tänka, men gör det ändå tills hjärnan blöder. På ljummen, vit snö som lägger sig blöt och kladdig på huden. Lakan torkar bort det mesta.
Om man föredrar att hjärnan ger upp som en insekt man trampar på, några sista andetag och nu ger jag upp, men samtidigt inte vill hamna i koma.
Då har man inget val.

Man på sig skorna och går till skolan som vanligt.
Enda sedan första gången hon såg dig har du existerat i tre ord:

Kanske.

Idioti.

Älskling.