Att lämna sin sälman.

En kvinna med en ståtlig höknäsa som får henne att se ganska elak ut, kör en röd bil nerför en gata.
Hon tror att när hon stannar vid huset som hon kallar sitt hem är det försent. Hon lämnade honom och om hon kommer tillbaka kommer han aldrig komma loss igen.
Då har hon vänt tillbaka till något hon egentligen inte vill ha.
Men hon vet också att ingen egentligen bryr sig, allra minst hon själv, om vilket sorts liv hon skaffar sig.
Nu ska hon sakta bromsa in bilen, öppna dörren och dramatiskt säga till den fyllerödflammiga Carl att jag har ångrat mig älskling, jag vill ha dig tillbaka, åh passion!
Men på parkeringen stannar hon och biter på sin tumnagel.
Hon rapar en gång.
Hon letar efter något i sin handväska.
Det här är verkligen att dra ut på tid, skjuter hon upp det? Ja, hon skjuter nog upp mötet med Carl.
Egentligen kanske hon visst bryr sig om ifall hon går tillbaka till Carl eller inte.
Han är ju faktiskt ett alkoholiserat svin.
När allt kommer omkring är han inte heller särskilt trevlig.
Och han har en ganska stor ölmage.
När han är naken är han mer som en jättelik blek säl med skäggstubb och spritandedräkt än som en människa.
En sälman, skulle man kunna säga.
Hon tar ett steg närmare porten.
Sedan känner hon hur absolut nödvändigt det blir att ta en cigarett, trots att hon inte har rökt sedan hon gick i högstadiet. Så hon springer in till Minilivs på andra sidan gatan, köper ett paket och går över gata tillbaka till porten.
Hon tänder cigaretten. Det svider lite i halsen. Hon hostar.
Medan hon hostar tänker hon att det är en ganska bra sysselsättning, kanske kan hon stå här och hosta hela eftermiddagen så hon slipper gå in till Carl nu med detsamma?
Sedan undrar hon vadfan hon håller på med, hon vill ju tillbaka till Carl!
Eller, hon bryr sig iallafall inte om vilket. Men hon vill absolut inte, inte komma tillbaka till honom.
Det måste ju betyda att hon faktiskt vill.
Hon tänker vad grannarna måste tänka när de ser henne stå här utanför och vela, åh titta, där står grannfrun med alla sina tatueringar och det ser nästan ut som om hon vrider och vänder sig för något, som om hon mår skitdåligt, nåja ska vi sätta oss i bilen nu?
Då tänker hon att nej här kan hon ju inte stå, hon slänger cigaretterna och sätter sig i bilen igen.
Åh titta nu åker grannfrun iväg för att lämna sin fula man för gott. Det kanske grannarna tänker.

Kommentarer
Postat av: Anonym

så livet kan gå ibland

2010-04-16 @ 00:38:50
Postat av: Anonym

väldigt bra.. btw, skulle inte du kunna ha en novelltävling här på bloggen? typ att alla får rösta på sin favorit, lr så väljer du ut någon? kanske ngt att tänka på? kram

2010-04-16 @ 14:12:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0