Bekännelse.
Ni borde veta en sak. Jag är den här typiska konstnärsklyschan som man skämtar om.
En sån där som har jättestora visioner och drömmar om allt, som alltid startar upp projekt men hinner starta nya innan de gamla avslutas. Så är det. En sån som dagdrömmer hela dagarna om allt man ska göra med sitt liv men som sällan blir klar, bara rusar vidare, en sån som kommer sitta som arbetslös skådespelare i ett kök och röka hela dagarna när man är trettio, om man har riktig otur (men jag tror min drivkraft är lite starkare än så ändå).
De är såna som jag, som smutskastar de riktiga konstnärerna, såna som jag gör att allmänheten tror att alla konstnärer är självupptagna människor med hybris som mest sitter och skyter om sina projekt men aldrig göra något. Jag hoppas de riktiga konstnärerna inte tar illa upp.
Jag kan iallafall försvara mig med att jag bara kan göra saker om det är absolut äkta och gör hela magen full av fjärilar.
Så, därför försummade jag den här bloggen senaste tiden. Dumma, dumma, dumma mig.
Men jag är tillbaka iallafall, hejhej!
Love you /eder opålitliga Hannah M
fint att du är tillbaka i alla fall :)
jag ville bara säga att att att jag får rysningar av allt som står på denna blogg.
oerhört fint. helt enkelt.
hej.
.fanny
jag ville bara säga att att att jag får rysningar av allt som står på denna blogg.
oerhört fint. helt enkelt.
hej.
.fanny
men ska du bara sluta upp i hela novell-tävlingen? Kan du inte bara göra klart den o sen sluta o blogga?
Synd det där.. tycker om det du skriver.
Snälla söta rara, du skriver ju så bra.. fortsätt med det så gör du mig glad.
Älskade flickvän, kul att du skriver igen..
