Noveller och skit.

Det är bara att välja och vraka. Det finns så många samhällsformer och moralmallar att man kan läsa alla roller som ur ett riktigt saftigt manus. Det gör oss trötta på mänskligheten men ändå orkar ingen göra något.
 
Du kan få vara hon som satsar allt, hon är bara arton år men det duger inte att bara få leva och ägna sig åt sånt som tonåringar gör. Hon köper kaffe på take-away för att hon har för lite tid, hennes pappa har hon inte pratat ordentligt med på flera månader och hon vet knappt vad hennes pojkvän gör på jobbet för att hon har så fullt upp med sitt eget. När hon köpt sin take-away så knäpper hon igen pälsen och rusar det snabbaste hon kan till skolan, hon pratar högt i telefonen om möten för att det ska låta som om hon ska till jobbet. Det är fult att vara ung.

Du kan få vara hon som går på Globala och virkar tygbitar att sätta upp på lyktstolpar, hon har två piercingar i näsan, har klippt håret jättekort och färgat det svart, och kallar sig ultrafeminist. Men egentligen vet hon inte mer om feminism än att hon har slutat raka benen och fittan och kallar sig lesbisk.

Du kan få vara den största klichén av alla, är det inte hockeykillen? Han med stora händer och breda axlar, han som har tighta t-shirtar som för att visa upp sig och som alltid dricker starköl på festerna. Har någon någonsin försökt se igenom en sån här kille? Hockeykillar bara finns där och folk vet redan hur de fungerar. Tror dom.
Ja, du kan få vara en hockeykille om du vill.

Du kan få vara dom som går på Södra Latin. De är jättesöder och jättevänster och har sidväskor och sen samtidigt är dom lite fashion ni vet. De är helt galet udda och skulle det inte vara det så, är de ju iallafall otroligt smarta, så det spelar ingen roll.

Du kan testa på att vara hon med prickiga vintageklänningar och mormorskängor som tycker att allt är så himlans, himlans FINT. Hon målar hjärtan och kaniner och fluffiga moln med svart spritpenna på väggen och fotar det med systemkameran. Lägger ut det på bloggen och skriver "Såhär ska min sommar se ut, FINT".

Du får gärna vara det där fettot på tunnelbanan, med finnar, två decimeter bred utväxt och en grå täckjacka från någon okänd liten butik hennes mamma handlar på för att spara pengar. Hon som har läsglasögon utan en spexig båge och ibland i mjukisbyxor, alldeles svettig i ansiktet flåsar hon när hon kliver på.
Och antingen kollar ett gäng kompisar på henne och tänker, fyfan, vilken misslyckad tjej.
Eller så ser de igenom henne totalt. De ignorerar allt som för ögonen inte är behagfullt. 

Om du vill, får du vara han som ignorerar sin flickvän, han som inte vet varför han gör så, men han liksom njuter av att veta hur hon mår när han styr hennes liv som om han höll i en fjärrkontroll.
Han njuter lika mycket när han vet hur orolig hon blir för att han röker på tills han inte kan stå på benen nästan varje helg, han vet att hon gråter av rädsla när hon kommer hem, han ser det i hennes blick varje gång hon är med i hans gäng, och på något vis roas han lite av det.

Det är också tacksamt om du blir tjejen med alldeles för smalt noppade ögonbryn; hon som tillslut får en unge med en pappa som inte vill kalla sig pappa och hon är den som förlorade sin egen pappa och det är hon som försöker vara både barnets mamma och pappa och hon som önskar att någon kunde knacka henne på axeln och säga här är jag lilla vännen, jag är din pappa. Det är tacksamt för att det blir kul att titta på när hon röker i teve när hon är med i "Unga mödrar".

Du kan också vara han som är helt bortkommen. Som inte har hamnat någonstans. Han tillhör inte någon och han har ingen blogg där han kan sätta in sig själv i ett fack. Han har en ganska snygg stil, och ganska många vänner men inte fan passar han in någonstans.

Eller så kan du vara den som föraktar dom alla. Ser ner på varenda en för att du är nån annan.