Vad som hände sedan.

(Här är början på min novell till en tävling jag är med i. Tävlingen går ut på att skriva en novell om en filmkaraktärs liv efter att filmen tog slut. Så jag har gjort det och skickat in. Jag skriver om Amelie från Montmartre. Det här är bara lilla minibörjan på den, men jag kan säga att den blir väldigt sorglig sedan. Jag hatar mig själv lite för att jag mördar både en och två karaktärer, men det blir så bara! Jag älskar hela Amelie-världen så jag tycker själv att min novell är hjärtskärande sorglig. Det kan tyvärr inte hjälpas, ni får den lätta delen här iallafall! /yours)

Just då, den trettionde mars klockan 18.02 när en koltrast flaxade förbi en flickas fönster i Stockholm, när språkläraren Elliot McMillian precis avslutade det sista ordet i sin ordbok med konstiga ord, när ett fönster flög upp från en lägenhet i Paris och någon kastade ut brödsmulor till de hemlösa, just då: Friade Nino Quincampoix till Amelie Poulain, på en bakgata i Montmartre. Amelie tackade ja. Såklart att hon tackade ja. .

Men ni ska inte få höra om livet efter frieriet, om hur de levde lyckliga som man och hustru i alla sina dagar, ni ska få höra om tiden exakt efter att de åkte iväg på Ninos motorcykel, hur de skrattande kramade om varandra, när Amelies leende var bredare än någonsin och hennes hår fladdrade i vinden. Den berättelsen börjar här:

De hann göra så mycket tillsammans.

Från den dagen de ramlade in i varandra så slutade Nino att samla på fotoautomatsfotografier.
Han hade helt enkelt inte tid. Varenda sekund han kunde tillbringa med Amelie, var en sekund att ta väl hand om.
Så han började istället samla på bra citat av henne. Saker som hon sagt. Ständigt gick han runt med en papperslapp i fickan, om man vecklade ut den blev det en ganska lång lista, och så fort han tyckte att hon yttrade sig om något alldeles fantastiskt klokt, eller roligt, så skrev han upp det. Självklart brukade hon försöka få honom att sluta, hon brukade skratta lite och säga att hon minsann inte ville bli arkiverad.
Men han visste att hon tyckte att det var otroligt sött egentligen.

Amelie fortsatte att förändra andras liv. Men eftersom hon nu hade lite mer sällskap än förut (faktum är att Nino och en bur med fyra kanariefåglar flyttade in i hennes hus bara tre månader efter att de hade fallit i varandras armar för första gången) så hade inte heller hon lika mycket tid.


Kommentarer
Postat av: Lisa

Så fantastiskt vackert. Hoppas du vinner :*

2010-03-31 @ 13:28:00
URL: http://popflickan.blogg.se/
Postat av: Elin

Väldigt vackert :) Hoppas att du vinner ;)

2010-03-31 @ 14:27:10
URL: http://asunshinelife.blogg.se/
Postat av: julia

väldigt bra början, du skulle inte kunna lägga ut resten av novellen, man blir sugen på fortsättningen ;)

2010-04-01 @ 14:06:43
Postat av: Hannah M

Lisa & Elin: Tacktacktack så jättemycket!

Julia: Jo, jag tänkte göra det. Men jag är inte så jättenöjd med fortsättningen såhär i efterhand...men jaja.

2010-04-01 @ 22:34:55
URL: http://novellerochskit.blogg.se/
Postat av: kajsa

oh!

2010-04-11 @ 22:50:33
URL: http://aenigma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0