Snabba vändningar.

Pressbyrån luktar kanelbulle igen. För en månad sen började det dofta lussebullar, nu är det slut på det, och hon vet att i framtiden kommer hon alltid minnas doften av pressbyråns lussebullar som något nostalgiskt och fint, för det här årets december hade varit som en enda harmonisk dröm.
Nu har det på något vis spruckit upp lite, och hon kunde inte förstå om det var hennes eget fel eller hans. Hon ville bara hem och ta ett bad, jobbet slet verkligen på hennes krafter, och nu hade de nya praktikanter där som aldrig förstod någonting. Hon var ändå bara 30 år men ändå kände hon sig så mycket äldre än de vilsna färska tjugoåringarna.

Hon går till kaffeautomaten för att ta sin kaffe, samtidigt som hon ska dra ut en pappersmugg råkar en man i 50årsåldern göra samma sak.

Han har ett skrynkligt ansikte med extra många rynkor runt ögonen, det skvallrar om att det är en människa som skrattar mycket.

"Oj, förlåt, du skulle också ta kaffe precis." Hans röst är varm och snäll.

"Nej, det är ingen fara. Du kan gå före." Svarar hon, fortfarande ganska insjunken i sina egna tankar. Mannen tittar på henne, inte länge, men tillräckligt för att avläsa hennes ansikte.

"Men det är väl lite ohyfsat, tycker du inte?"

Hon blir lite förvirrad, sträcker sig efter en kopp och säger:

"Jaha, jaja, då går väl jag före då. Trodde att du hann först men okejdå!"

Hon ställer sig vid den kaffemaskinen där man gör vanlig svart kaffe, brevid står en större maskin där man kan trycka ut Cappucino och Latté.

"Jaha, du ska ha den lilla, ja men då tar jag den stora då!" Säger han.

Hon undrade vilken kaffesort han skulle välja, men hon förmådde sig inte att sträcka sig fram och se efter.

"Ja, gör så" Svarar hon, fortfarande lite tankspridd.

"Du vet, det är så himla snabba vändningar när man kör buss så då kan varenda sekund vara viktig förstår du".

"Jaså, jo det kan jag förstå hörrudu". Hon undrade om hon kanske var lite kortfattad, men han var ju trots allt ingen hon kände och hon lät ju faktiskt munter på rösten.

Han tittar upp på henne från kaffeautomaten och mitt i kaffeångorna säger han:

"Men..Sånt är ju livet. Snabba vändningar menar jag."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0