Sista gången.

Och där, i fönstret med de vita gardinerna, när fönsterkarmen av trä hon satt på grävde in små stickor i hennes strumpbyxor, när det regnade så fruktansvärt mycket, när telefonsvararen förblev orörd, så kom hon på vems läppar som borde nuddat hennes egentligen.Vems händer som skulle ha rört vid hennes hår istället.Och vem hon ville skolka med för att äta glass på en bänk utan stickor som grävde sig in i strumpbyxorna.Det var en märklig känsla att ligga insvept i någon annans armar, när han som hon egentligen höll av fanns i rummet intill, och ingen visste vem hon så förtvivlat ville ha.Allra minst han. Och hur skulle han någonsin få veta? När allt hon gjorde var att behandla honom som en i mängden, kanske skrattade hon lite högre och lite längre åt allt vansinne han ställde till med.Men det var nog allt. Och det gjorde så hemskt ont i magen, som om all kärlek hon kände för honom samlades i en svart klump, som för att påpeka att hon var för feg för att göra något åt sin feghet.Att man ska sitta i ett fönster och vara feg kan inte vara meningen med livet. Då gick det även upp för henne att det var sista gången.


Kommentarer
Postat av: Ella

vad glad jag blir att man kan läsa dina texter här nu när du har tagit en bloggpaus (?) du skriver ju så vansinnigt fint och så att det känns så på riktigt. Fint i alla fall! :)

2010-01-04 @ 12:51:03
Postat av: Hannah M

Åh! Vad fint att få höra. Du anar inte hur glad jag blev nu. :D Puss på dig!

2010-01-05 @ 03:37:02
URL: http://novellerochskit.blogg.se/
Postat av: Ella

PUSS!

2010-01-05 @ 12:08:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0