Min mamma.

Jag står med ett oöppnat kuvert i handen. Det är kritvitt, och har stämplar från ett annat land, långt borta. Det är från min mamma, kuvertet väger tungt i min hand. Min mamma är amerikanska och kallar mig Loulou. Fast vi ses ju aldrig för hon bor i det stora AMERIKA så det blir ju lite svårt. Hon satsar på en skådespelarkarriär men vad jag vet så jobbar hon som servitris. Min mamma flyttade tillbaka dit när jag var åtta år. Nu är jag arton, alltså har jag levt i tio år med en upptagen pappa som jobbar hela tiden. Han åker på affärsresor hela tiden, det enda som är bra med det är alla fantastiska hemmafester jag kan ha. Vårat hus är passande nog väldigt stort, allt besvär var för mammas skull, hon ville att det skulle kännas AMERIKANSKT så då försökte vi bo AMERIKANSKT i stort vitt hus med pool och äta pannkakor till frukost på lördagarna. Men det dög tydligen inte.
Min mamma bar alltid pärlhalsband, hon sa att det inte fanns något som fick en kvinna att se så mjuk och feminin ut som ett enkelt pärlhalsband. En gång råkade jag komma in sovrummet när mamma låg naken i sängen med bara pärlhalsbandet på, och brevid stod pappa och knäppte upp sina chinos. Då drog jag slutsatsen att hon alltid har på sig sitt pärlhalsband, tillochmed när hon har sex.

Min uppfattning om min mamma var att hon var skör. Det var på något vis synd om mamma, jag vet inte varför jag tyckte så. Jag minns hennes bleka hy som något skimmrande som kanske kunde gå sönder om man tryckte för hårt. En till sak jag minns var att varje gång hon log, då var jag så sorgsen för att jag visste att snart är leendet borta igen.

Min mamma hade kort hår lagt i vågor, som en riktig AMERIKANSK hemmafru.
Hon målade alltid läpparna i skimrig rosa färg och gick i röda små sidentofflor.
När hon var hemma gick hon runt i färgglada sammetsdräkter. De andra grannfruarna gick i vanliga tofflor och slitna frottémorgonrockar när de skulle kasta soporna, och jag tyckte att det var så underligt. Hur kunde alla vara så förskräckligt fula?

Jag minns min mamma som otroligt ordningsam. Varje kväll, klockan sju, satte hon sig vid vårat vita piano och spelade i tjugo minuter. Tjugo över sju följde hon mig till rummet, bäddade ner mig och kysste mig en gång på varje kind "Godnatt Elsa". Det sa hon varenda gång. Om jag vill småprata lite sa hon "Inget småprat. Klockan är mycket, du behöver din skönhetssömn". Och sedan gick hon ut.
Om dagarna såg hon till att allt var skinande rent.

Min mamma har, så vitt jag minns, blivit arg två gånger under våra åtta år tillsammans.
En gång var det när hon försökte få bort ett målarfläck på vårt parkettgolv. När det inte gick började hon skrika och gnugga ännu hårdade med trasan. Tillslut kastade hon trasan i väggen, sedan kastade hon en vas i väggen, allt medan hon skrek bedövande, så att det skar i öronen. Sedan föll hon ihop i en hög på golvet, hon grät som ett litet barn. Jag stod gömd under gardinen, livrädd för att hon skulle upptäcka mig.

Den andra gången var när hon hade varit en vecka i AMERIKA för att hälsa på sin familj. Jag och pappa trodde att hon skulle komma hem på söndagen, men tydligen var hon tidig och kom hem lördagen istället. Medan jag satt och ritade i mitt rum så kom pappa in till mig. Han sa att hans bästa vän Sandra var här, att de hade viktiga saker att tala om så jag fick inte störa på deras rum. Nejdå, varför skulle jag vilja vara med er hade jag svarat och fortsatt rita. Ungefär tio minuter senare hörde jag min mammas röst ifrån deras sovrum, samma hjärtskärande skrik som dendär gången med färgfläcken. Jag hörde hur glas krossades mot väggarna, jag hörde hur hon skrek att Sandra måste ut nu annars skulle dom allt få se. Jag såg från mitt fönster hur Sandra sprang med kappan på armen över vår tomt. Synd att hon måste vara så elak mot Sandra, hade jag tänkt, jag gillar henne.

Det är märkligt hur lite man förstår när man är liten, men det är ännu märkligare hur lite ens föräldrar egentligen förklarade för en, visst?

Jag står med ett oöppnat kuvert i handen. Jag river av den översta kanten och häller ut innehållet på mitt bord. Ut faller ett pärlhalsband.


Kommentarer
Postat av: Matilda

Du skriver verkligen otroligt bra. Särskilt den här texten. :)

2010-01-28 @ 21:28:41
URL: http://matil.blogg.se/
Postat av: Hannah M

Åh tack så mycket! <3

2010-01-28 @ 23:55:22
URL: http://novellerochskit.blogg.se/
Postat av: Batman

Den här var jättefin :) verkligen..

2010-01-29 @ 18:03:40
URL: http://mormorsstovlar.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0