Noveller och skit.

I princip hela mitt liv har varit likadant.
Jag har jobbat på posten sedan jag var trettio. Nu är jag femtiotre.
Varje morgon har jag ätit knäckebröd med ost, till det har jag druckit en kopp te.
Sedan jag var tjugofem har jag vart gift med min man Nils.
Jag har klätt på mig en blus och en knälång kjol, satt upp mitt långa gråa hår i en knut och målat lite mascara på fransarna. Efter det har jag cyklat till jobbet på min röda cykel, varje dag.
Och när den blev för gammal köpte jag en ny, fast likadan. 

Varje dag när jag kommer hem från jobbet så börjar jag med middagen.
Sedan äter vi tillsammans. Kanske småpratar vi lite.
Annars lyssnar vi gärna på p3.
Efteråt sätter Nils på kaffe och sedan dricker vi det. Han röker sin dagliga cigarett vid kökdbordet, med fönstret på glänt. Jag kollar på nyheterna under tiden.
Sedan har vi kanske tre timmar där vi inte gör något speciellt. Men oftast blir det så att vi städar lite fint i lägenheten, eller så går jag ut och powerwalkar med någon väninna för att hålla formen.

Enformigt, tänker ni.
Jag tyckte nog ingenting, egentligen.

Ja så var iallafall mitt liv.
Men så en morgon vaknade jag och såg att solen strilade in i rummet mellan de stängda persiennerna.
Vanligtvis väcker jag Nils när frukosten är klar. Men nu fick jag en sådan lust att bara dra upp persiennerna och se sovrummet bada i soljus! Jag tänkte att jösses, vad arg han kommer bli.
Så jag stod och tvekade en stund. Sedan gjorde jag det bara.
Han reste sig helt förvånad upp.
"Vadfan håller du på med?"
Jag tänkte att nu när jag redan har utmanat min morgontrötte man så kan jag väl löpa linan ut. Jag vet ärligt talat inte vad som fick mig att tänka såhär.
"Vill du älska?" Frågade jag med ett flin på läpparna.
Fullt medveten om den otroligt komiska situationen i att väcka någon med att dra upp persiennerna och fråga helt sonika om den vill älska. Och speciellt när det kanske var tre-fyra år sedan vi sist gjorde något halvdant i samlagsväg.
Han stirrade bara på mig. Sedan muttrade han att jag var en knäpp gammal gumma, väck mig när frukosten är klar, och sedan la han sig med ryggen mot fönstret, somnade om.
"Fyfan vad du är tråkig, gubbjävel!" Röt jag och stormade ut därifrån.
Jag var inte ens arg! Det kändes bara väldigt roligt att få skrika sådär. Det var så kul så jag bestämde mig för att börja exprimentera. Det här skulle bli min försöksdag.

När frukosten var över, en ovanligt bitter frukost från Nils sida, en ovanligt munter från min, så gick jag för att fixa iordning mig. Jag hade sett i ett magasin för några dagar sedan att det skulle vara inne med eyelinersträck på ögonen. När jag hade läst artikeln tänkte jag att jaja, det är fint, men jag kan inte sminka sådär iallafall.
Det måste man vara riktigt stadig på handen för.
Jag hade bara kajal hemma men jag drog en tunn och fin linje längs ögonlocket.
Och tror ni inte det blev en sensation!
Mina ögon såg helt plötsligt mycket blåare och större ut!
Det kändes fint.

När det var dags att ta cykeln så tänkte jag att nu måste jag ju göra något annorlunda med ditfärden också.
Det var ju faktiskt min extrement-dag.
Så kom jag på det: Jag ska lära mig cykla utan att hålla i styret.
Det exprementet var mindre lyckat förstås. Jag ramlade så hårt att båda knäna blev uppskrapade och började blöda.
Jag låg på marken och kämpade med gråten. Sedan tänkte jag att nej, den här dagen som började så bra!
Fan heller att den ska vara över redan.
Så jag reste mig och fortsatte cykla. Ibland med händerna på styret, ibland med armarna rakt ut som en flygande fågel. Jag kände mig som Rose i Titanic när hon och Jack står där ute på båten.

När gick från jobbet tänkte jag, att hur är det nu folk brukar börja sina nya liv?
För det här kändes som en början på ett nytt liv.
I filmer brukar de iallafall klippa håret. Och min väninnas barnbarn gjorde det när hon skulle börja sitt nya liv.
Hon hade långt, blonderat hår som alla kommenterade som "långt och stort och fiiiint".
Så en dag hade hon hamnat på Maria Pol, hon mådde inte riktigt bra den flickan, några dagar senare så bestämde hon sig för att hennes nya liv skulle börja med en page.
Så hon gick alltså bara och klippte sin page. Min väninna visade ett foto, och hon var verkligen vacker i kort hår!
Så jag gjorde samma sak nu.
Jag gick till en salong med drop-in och bad frisören klippa av allt till precis under käklinjen.

När jag gick därifrån kändes det som om jag vägde 10 kilo mindre, jag kände mig nästan flygande.
Det är nog den andligaste upplevelsen en gammal medelklasstant som jag uppnår. Och det kändes bra.

Att börja bryta vanor gjorde så att andras vanor ändrades snart.
Inom ett kort tag var jag befordrad. Helt plötsligt hade jag skaffat en hundvalp. En underbar skyeterrier som heter Benny.

Sedan en dag, ville Nils skilja sig för att han tyckte att jag hade förändrats för mycket.
När han sa det så svarade jag bara att han skulle testa att förändra något själv.
Och jag var nog inte kär i honom längre, så det var nog lika bra. Även om det var smärtsamt att gå ifrån en person man levt med i så många år, så kände jag att nu kan jag göra precis vad jag vill i livet.
När jag skriver det här sitter jag föressten på en strand i Spanien.
Jag har en vacker spanjorska bredvid mig som gärna lyssnar på mina historier om att bryta vanor, trots att min engelska är knakig. Vem vet vart jag hamnar härnäst. På grund av lite solljus som strilar in mellan mina persienner så förändrades mitt liv. Vanor är livets största fälla, det lärde jag mig iallafall.